Scene Kid

Eftersom jag tittade runt på gamla bekantas mer eller mindre framgångsrika liv igår (tacka vet jag internet), fick jag en jävla massa tankar i huvudet.

Jag.
Jag kan.
Jag kan också.
Jag kan också och jag borde.
Jag borde bli något, jag med.
Jag måste bli något, jag med.
Jag med.
Jag också.
Jag måste. Jag vill. Jag ...ska?

Ska jag verkligen? Kan jag verkligen? Kommer jag verkligen?
Hur? Jag är ju psykist sjuk, instabil. Jag har grova ätstörningar.
Jag är för ivrig. För stressad.

Blir så ledsen. Såhär hade jag inte tänkt att det skulle bli. Det skulle inte vara Jag som skulle säga "jag kan också".
Jag skulle vara den som de andra sa "jag kan också bli som henne" om.

Är jag avundsjuk? Jag borde vara..men har aldrig kännt mig avundsjuk.
De tyngsta och svåraste känslorna för mig är ångesten, den grova besvikelsen på mig själv, och sorgen.

Jag sörjer. Som om mitt liv är en person som dött en hemskt plågsam och långsam död.

Fina Kaya Scodelario (Effy i Skins):


Effy har blivit min inspirationskälla nu på sistånde.
Hennes stil, hennes smink och framförallt hennes personlighet.
Känner att jag behöver någon att se upp till, och hon är så mycket bättre än alla uttjatade hollywood-kändisar.

Sitter och stalkar omkring på facebook och diverse communitys samt en del bloggar. Själv har jag inget konto, men gjorde fejk-konto så att jag kan se vem som är vän med vem.

Åh..alla dessa människor...alla dessa personer var en gång i tiden folk jag kände. En bekant har flyttat till hollywood och studerar drama (herrejävlar!!). En annan har startat ett företag och han är fucking 19!!!. Alla ser så snygga och lyckliga ut på sina bilder.
Många har välbetalda jobb...alla dom i min ålder har tagit studenten, dom jobbar, lever sina liv.
Många av dom är med på vimelbilder på finest och stureplan.se.
Folk som kunnat vara mina vänner idag. Men som jag undvek och isolerade mig ifrån.
Vem fan är jag, liksom. Många har säkert glömt mig. Skiter i mig. Självklart.

Kännde ju knappt dom. Skolkamrater i all ära, men har aldrig riktigt kännt någon.

V a d  f a n  g ö r  j a g  d å ?
- Jag sitter här hemma och tittar på. Genom min datorskärm.

Sitter i mitt rum och är sjukt uttråkad. Ska snart se avsnitt 8 av Skins säsong 1.Tror det är nu Effy kommer in i serien på riktigt. Igår natt satt jag och kollade igenom avsnitt 1,2,3,4,5,6,7. Helt beroendeframkallande serie. Rekomenderar den starkt, speciellt om man gilalr ungdomsserier som oc, gossip girl osv.
Fastnade mest för den eftersom att Cassie är ätstörd och det handlar mycket om henne. Man känner igen sig så..

Bilden är tagen från avsnittet då Cassie fått reda på att Sid inte gillar henne och därför försökte hon begå självmord :(

Hon tog massa piller och svalde ner dem med vodka.
Shit vad jag känner igen mig. Dock så skulle jag aldrig begå självmord på grund av någon annan människa..speciellt inte någon jävla kille. Men ändå.


Men shit. Jag sitter och glor på en serie medan folk i min ålder är ute och super och har askul.
Ångestframkallande? Oh ja.

Fina.

Denhär stilen borde Mischa ha hela tiden. Gärna svart hår. Satan så het hon blir.


Kaya Scodelario. Snygg som alltid. Läste lite om henne på wiki. Hon är 92:a!

Vaknade nyss. JA, NYSS.
Det beror inte på att jag gick och la mig så jävla sent igår. Jag kan bara inte ta mig till skolan.
För fet för ful för äcklig, såhär vill jag inte att folk ska se mig.

Sitter inne i mitt rum. Vill verkligen inte gå ut härifrån.
Känner mig äcklig.Ovårdad. Fet.

Snubblade över en underbar serie på youtube. Den är brittisk och heter Skins. Fastnade för en av karaktärerna - Effy. Smal, sexig, alla killar vill ha henne. Sjukt snygg är hon.
Skådisen heter Kaya Scodelario.

Hennes personlighet i serien är grymm <3
Min nya idol.

okej nu måste jag sova om jag ska orka ta mig upp "imorn".

Tittade precis på klockan och upptäkte att den var 04:57
Herregud. Jag har suttit vid datorn sen klockan var halv tolv typ.

Sitter och sneglar på mina feta lår som blir ännu fetare när jag sitter ner.
Det är få som förstår hur ont det gör att se ner på sina lår, sin mage och sedan titta på sina armar, känna på sitt hull, sina höfter och sakta känna ångesten krypandes som ett iskallt spöke som kryper sig in under huden på en.

Här är en av miljoner thinspo-videos jag tittat på. Postar den mest för att jag tycker om Boys like Girls. Så söta låtar.

ÅHHHHHH SLUTA VARA SÅ JÄVLA FEEEEEEEEEEEEEEEEEEET. FYFAN VAD SKABBIGT.
ÅHÅHÅHÅHÅH JAG DÖÖÖÖÖR USCH USCH VAD ÄCKLIG MIN KROPP ÄR.

Snälla Gud, jag ber dig...ta mig härifrån.

Jag har köpt två hungercontrol. Skulle ha börjat igår. imorn är det onsdag och då jävlar ska jag börja förfan. Annars är jag en helvetes jävla fitta kukhora knulläckel fan i helvetet.

FUCKFUCKFUCKFUCKFUCKFUCKFUCK DDD::::::

Asså fan vad ledsen jag är. Helt otroligt ledsen. Jag fattar inte hur det blivit såhär. Mitt liv är så sorgligt.
Så jävla sorgligt. Jag har inga vänner. Ingen nära vän. Mina föräldrar har problem upp över öronen. Jag är allmänt misslyckad..miserabel. Grymt olycklig.

Jag är en snygg tjej, med cool stil. Bra smak. Humor. Karisma. Jag får alla killar på fall.
Jag är för bra för att vara sjuk. Jag är för bra för mitt eget bästa. Vad fan är det som händer?
Jag fattar inte själv. Hur hamnade jag här? Hur blev jag cp i huvudet? Pro-ana i all ära. Men just nu är jag bara en förstörd ung kvinna.

Hur kan man umgås med folk, gå på konserter, fest, fika, picknick YOU NAME IT. Bara leva ett normalt liv - TROTS att man är fet eller ful eller har fula kläder eller ja... INTE vara snygg.
Hur kan man ens gå på en fest om man inte är snyggast på festen? Hur kan man umgås med vänner om man inte är snyggast i gänget?

Jag föstår inte hur folk tänker? Asså jag skulle aldrig ALDRIG kunna sjunka så lågt.
Folk liksom...accepterar att dom är fula och att det finns folk som är mycket snyggare än dom. Helt sjukt.
Folk lever med tankar som  "jaha, jag har inte den snyggaste kroppen i klassen..helt okej för mig".
"HELT OKEJ".

Det är fanimig inte HELT OKEJ att vara mullig. NORMALVIKT. Det är inte ens liiiite snyggt.
Jag kan inte leva om jag inte är snygg. och då menar jag inte "lite söt" eller "fint ansikte" eller "fina läppar".
Utan jag snackar om PERFEKT. Om inte helt perfekt - så jäääävligt nära som möjligt.

Annars är allt ovärt. Livet. OVÄRT om man är ful.

Vet inte vad jag ska känna.
Ska jag vara deppig over att jag överåt igår? Ska jag vara glad över att jag tränat idag och ätit rätt?
Ska jag vara glad eller ledsen? Är lite av båda. Asjobbigt.

Jag ska nog vara glad istället. Tjänar inget på att vara ledsen och ångra det som redan skett.

Insåg att jag hade alldeles för mycket skit i bloggen.
Så nu har jag tagit bort allt, för att börja om på nytt, kan man säga.
I och med att vikten går neråt och humöret går uppåt så vill jag helst av allt vara positiv.
Jag insåg att negativa inlägg får mig nedstämd och allmänt sur.

Anyways...vågen visade bara ett kilo mindre än förra veckan. Det är sånna smällar man får ta när man hetsat två gånger under en och samma vecka! Det känns lite surt då jag powrwalkat drygt tre timmar de senaste tre-fyra dagarna och inte ätit mat osv. men men. Nu är jag inne i vecka 3! Den här veckan ska jag undvika att ha hets/ätar-dag för jag vill verkligen se resultat på vågen och inte bara på måttbandet! På tal om måttband - jävlar vad min midja smalnat! typ cirka 9 cm!

Nu ska jag fixa mig för idag är det tandläkardag. Usch och fy, kommer göra ont :(

c ya