Scene Kid

Jag har inte vågat gå till skolan.
Ångesten tar kol på mig. Känns som om mina piller inte fungerar längre trots att jag tar dubbel dos.
Jag kan inte sluta tänka ångestladdade tankar. Grejen är att alla saker ger mig ångest. Det enda sättet att få slut på ångesten är att sova. Därför sover jag mycket. Går upp vid fyra. Det känns förjävligt och min deppression blir tyngre och djupare för varje dag som går.

Jag borde gå till psykologen och jag borde prata med mamma. Men det känns som om mamma är för arg för ilsken på mig..hon förstår inte mig.
Och jag vågar knappt ta mig ut ur hemmet, hur ska jag då åka till psykologen?

Jag kan inte tro att det är jag när jag ser min spegelbild.
Mina ögonbryn är vildvuxna och mitt hår är tovigt, ovårdat och smutsigt. Har dessutom inte rakat mig på tusen år.
Vad är det som händer med mig?
Har inte loggat in på msn sen i somras tror jag. Vågar inte. För jag vet att alla killar kommer vilja träffas.
Jag kan bara inte.